Tham och Tamm

– av Thomas von Seth –


Förutom den adliga släkten Tham finns även den friherrliga släkten Tamm. Dessa båda släkter härstammar från samme ovannämnde Vollrath Tham (1629-1691) med det ville sig inte bättre än att löjtnanten och bruksägaren Per Adolf Tham – kusin till den andre ovannämnde Vollrath (1770-1836) – år 1800 avsade sig adelskapet men ånyo blev adlad 26 år senare och dessutom upphöjdes till friherre 1843.
Historian är denna:


Per (Pehr) Adolf Tham, sedermera adlad och friherre Tamm, föddes 1774 i Göteborg. 1790 kommenderades han på skärgårdsflotta ut i finska kriget och han var med vid Fredrikshamn, Björkö, Koivisto och Svensksund.

 

Protest mot kungen

Bakgrunden till att han avsade sig adelskapet är att kung Gustaf IV Adolf skulle krönas vid Norrköpings riksdag år 1800. Kröningen hade politisk betydelse, eftersom adelsoppositionen aldrig hade erkänt förenings- och säkerhetsakten som bildade grundvalen för kungens nästan enväldiga ställning. Inför kröningen föreslog någon att ständerna borde begära att på förhand granska hyllningseden som det var meningen att de skulle svära.


Kungens handgångne man höll ett ampert tal till adelsoppositionen, men när detta inte gjorde något intryck drog han ur fickan upp en lista med namn på alla de som varit misstänkta för delaktighet i mordet av Gustaf III men undgått åtal. Han hotade så att offentliggöra listan om minsta försök gjordes från adelns sida att angripa tronens rättigheter.

 

Adeln faller för hot

Det blev alldeles tyst i församlingen inför detta hot och ståndet svor, i sinom tid, den begärda hyllningseden.
När finansplanen vid samma riksdag hade behandlats av adeln, yttrade en talare att beträffande skatteperiodens längd borde man fatta särskilt beslut, varvid lantmarskalken Fredrik Brahe lät undfalla sig: ”Det förstås av sig själv!”


I själva verket var detta en mycket viktig fråga, ty förbehållet innebar att kungen skulle bli tvungen att sammankalla riksdagen med jämna mellanrum, vilket denne minst av allt ville.


Lantmarskalken vägrade emellertid att införa förbehållet och resultatet blev ett stormigt möte där ett antal unga oppositionsmän demonstrerade mot lantmarskalkens beteende genom att avsäga sig adelskapet. Dessa var bland andra Hierta, Cederström, Adelheim, von Schultzenheim samt Pehr Adolf Tham.

 

Argsint monark

Kungen tog mycket illa åt sig av detta och skriver: ”… komma att wara theras adelskap förlustige samt förlora then rättighet, at adeligt namn och sköldemärke nyttja.”


De fem inblandade blev härmed tvungna att byta sitt adliga namn till ett borgligt sådant.


Hierta blev Järta, Adelheim blev Borgström (som var familjenamnet före adlandet), Schultzenheim blev Schult, Cederström blev Claësson och Tham blev Tamm.


När P. A. Tham avsade sig sitt adelskap var han fortfarande ogift. Hans söner (födda 1805, 1807 och 1817) kom därför att bli oadliga söner till en ofrälse person.

 

Adlig på nytt

Ödet ville emellertid inte att P. A. Tamm skulle förbli oadlig. Han adlades 1826 enligt 37§ R.F. och blev friherre, enligt samma paragraf, 1843.